X-ray vision with a Saigon mission

Den här veckan har vi tråkiga nyheter. (English below) Efter en prövande vecka av illamående och aptitlöshet beslutade Matilda att det var dags att åka tillbaka till Sverige för att kunna återhämta sig. I lördags den 28:e juli skildes vi åt; hon tog flyget till Köpenhamn och kom hem nästa dag. Resan gick bra, men 20 timmars restid är jobbigt, särskilt när man inte mår bra. Alla på sjukhuset har varit förstående och alla kommer att sakna Matildas närvaro, inte minst vi tre som är kvar. Vi fortsätter som planerat: två veckor praktik och sedan en vecka semester. Vi har tänkt resa någonstans den sista veckan; vi har haft idéer men inte bestämt oss för vart vi ska åka. Ställen som Bali, Thailand och Malaysia har varit på kartan. Nu har chefen på röntgenavdelningen bjudit med oss till Vũng Tàu, en stad vid havet ca två timmar bort med bil. Såvitt vi förstår driver han även en avdelning eller klinik i Vũng Tàu, så de tre dagarna vi kommer att tillbringa där blir en bland

Denna veckan har jag (Matilda) tyvärr legat hemma i sjukstugan igen. (English below) Det är återigen magen som krånglar. Oklart vad det beror på men roligt är det inte (jävla skit mage!!!). Efter att inte kunnat äta vettigt på fyra dagar fick jag nog och ett läkarbesök fick det bli. Jag tänkte därför dela med mig av min upplevelse av att vara på “andra sidan” som patient istället för att vara vårdpersonal.  För att slippa oklarheter är givetvis kursansvariga, anhöriga och Lunds Universitets försäkringsbolag informerade om min situation.  I och med att vi genomför vår praktik på ett sjukhus var det dit jag vände mig för att komma i kontakt med en läkare. Personalen som är ansvarig för oss studenter hjälpte till samt följde med under hela läkarkontrollen. Jag är mycket tacksam!  Först gick vi till en avdelning som liknade en svensk vårdcentral men att patienten får träffa en läkare för ett specifikt område. Exempelvis Gastro, som jag fick träffa eftersom det är magen

Vi slutar aldrig att förvånas över våra dagar här i Vietnam. (English below) I början av denna veckan blev vi inbjudna till en pensionsavtackning för en anställd på sjukhuset, som arbetat där i över 30 år.  Det kändes som en stor äran att som studenter få en inbjudan till en pensionsavtackning. Vi har endast bekantat oss med personalen på avdelningen i fyra praktikveckor. Att vi fick inbjudan tror vi beror på det var han som gick i pension är ansvarig för oss under vår praktik samt att alla på sjukhuset är mycket öppna med att visa upp sina traditioner.   Vi tackade självklart ja till inbjudan, men visste inte alls vad vi skulle vänta oss. Pensionsavtackningen ägde rum igår eftermiddag/ kväll.  Det var en ny lärorik erfarenhet att få delta vid. Det bjöds på en 6-rätters middag, 5 varma rätter och frukt till efterrätt, samt valfri dricka till maten.  Flertalet tacktal delades ut till den anställde som går i pension.  Vid mitten av middagen börja