A first hand experience of Vietnamese healthcare

Denna veckan har jag (Matilda) tyvärr legat hemma i sjukstugan igen. (English below)
Det är återigen magen som krånglar. Oklart vad det beror på men roligt är det inte (jävla skit mage!!!). Efter att inte kunnat äta vettigt på fyra dagar fick jag nog och ett läkarbesök fick det bli. Jag tänkte därför dela med mig av min upplevelse av att vara på “andra sidan” som patient istället för att vara vårdpersonal. 

För att slippa oklarheter är givetvis kursansvariga, anhöriga och Lunds Universitets försäkringsbolag informerade om min situation. 

I och med att vi genomför vår praktik på ett sjukhus var det dit jag vände mig för att komma i kontakt med en läkare. Personalen som är ansvarig för oss studenter hjälpte till samt följde med under hela läkarkontrollen. Jag är mycket tacksam! 

Först gick vi till en avdelning som liknade en svensk vårdcentral men att patienten får träffa en läkare för ett specifikt område. Exempelvis Gastro, som jag fick träffa eftersom det är magen jag har problem med. 

Under besöket ordnade medföljande från röntgenavdelningen med mina uppgifter för att jag skulle komma in i deras dokumentationsprogram. Personuppgifter och personuppgifter… Hela mitt namn, födelseår och min adress här i Vietnam och i Sverige.

Eftersom kommunikationen är ett bestående problem med att jag inte talar vietnamesiska frågade jag Hoa om hon kunde vara med som tolk. Det var inga problem för henne. 

Läkaren började med att fråga om vilket mitt problem var, det vill säga mina symtom och hur länge det har pågått. Sedan genomförde läkaren en palpation av min buk samt nedre thorax. Hela samtalet och palpationen genomfördes när jag satt på en stol. Därefter sa läkaren att hon inte var orolig över något men att ett ultraljud och standard blodprover skulle tas. Först genomfördes ultraljudet men innan dess fick jag byta undersökningsrum. 

Inne i det lilla ultraljudsrummet satt fem personer när jag kom in. Personen som var med mig från röntgenavdelningen sa att jag kunde få undersökningen med detsamma. Här sa jag nej, jag kan vänta på grund av att det var flera i kö före mig. Det gjorde jag på grund av att de är lite för hjälpsamma ibland och prioriterar “gästerna” först och främst. Ibland har man inget att säga till om utan bara göra som de säger. 

Ultraljudet genomfördes och jag fick en bild samt svar på undersökningen i handen. Undersökningen och att få svaret tog säkert inte mer än 15 minuter, läskigt. Sedan gick vi vidare till blodprovscentralen. 

Här gick det likadant till “gästerna” går först i kön. Det kändes fel i magen igen eftersom det sitter många och väntar i väntrummet. Jag tog plats i stolen och en stas sattes på armen. 

Sjuksköterskan kollade konstigt på mig upprepade gånger. Kände efter blodkärl i armvecket. Sjuksköterskan upprepade detta på min andra arm och kollade igen, kände efter blodkärl. JA, jag vet om att jag har djupa blodkärl sedan tidigare blodprovstagningar i Sverige. På blodgivarcentralen i Sverige tittade tre-fyra personer när jag var där första gången. Sjuksköterskan gav upp om att ta blodprovet i armvecket och övergick till min handrygg istället. Sjuksköterskan tvättade snabbt med en spritad tuss, tog fram en ny steril spruta med kanyl på och provet kunde tas utan problem. 

Jag vet dock inte om man skulle ta prover från handryggen i Sverige utan försöka i armvecket iallafall. Jag fick en tuss med tejp över som plåster. Igen väntade vi ca 10 minuter och så fick jag blodprovssvaret i handen. 

När alla undersökningar var  redo gick vi tillbaka till gastro-läkaren igen. Läkaren sa att allt var normalt men valde att skriva ut hjälpande receptfria läkemedel för min mage. 

Jag är mycket skeptisk till dessa läkemedlen och läste i både bipacksedlar och på FASS när jag kom hem från besöket. 

En intressant upplevelse och jag är oerhört tacksam för all hjälp jag fick under besöket. Nu håller jag tummarna för att min hälsa kommer bli bättre under de närmsta dagarna. Jag vill kunna gå tillbaka till praktiken nästa veckan.

Min upplevelse från “den andra sidan” //Matilda

☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆☆

This week I (Matilda), unfortunately, have been feeling unwell again and have stayed at home to rest. It is once again the stomach that is the issue. It’s unclear what the issue is caused by, but I can tell you what -It’s not fun! After not being able to eat sensibly for four days, I had enough and went for a doctor's visit. In this blog post I’ll share with you my experience of being on the "other side" as a patient instead of being a healthcare professional.

In order to avoid uncertainties and misunderstanding: Course Managers, relatives and Lund University's insurance companies are informed of my situation.

Since we have our internship at a hospital it was to the same hospital I turned to to get in contact with a doctor. The staff responsible for us students at the radiology department helped and followed along throughout the doctor's examination. I'm very grateful!

First we went to a department at the hospital that resembled a Swedish health center, but where patients meet a specialised doctor for a specific area. For example a specific area could be Gastro, which is the area I went to because it's the stomach I have problems with.

During the visit, the person from the radiology department arranged so that my personal information was entered into their documentation program. Well, not really my whole personal data... they needed my full name, year of birth and my address here in Vietnam and in Sweden. 

Because the language barrier is a permanent problem here, with me not speaking Vietnamese, I asked Hoa if she could act as an interpreter. It was no problem for her.

The doctor began by asking what my problem was, that is, my symptoms and how long they’ve been present. Then the doctor performed a palpation of my abdomen and lower thorax. The whole conversation and the palpation were carried out while I sat on a chair. Then the doctor said she was not worried about anything but that an ultrasound and standard blood samples would be taken. First ultrasound was performed, but before that I had to move to a different examination room.

Inside the little ultrasound room, five people were seated when I entered. The person who was with me from the radiology department said that I could get the examination done right away. Here I said no, I can wait because there were several in line before me. I did this because they are a little too helpful at times and prioritize the "guests" first and foremost. However, sometimes you have nothing to say about but just do as they say.

Ultrasound was performed, I got a picture and answer to the examination in the hand. The examination and getting the doctor’s answer took no more than 15 minutes. Compared to how long the general patient has to wait for the examination and answer, this was very very fast. Then we went on to the blood test center.

At the blood test center again went the "the guests" goes first in line. It felt wrong because there are many other patients already waiting in the waiting room. But I took a seat in the chair and a stasis was put on my arm.

The nurse looked at me and started to look at one of my arms for blood vessels. The nurse repeated this on my other arm and again, felt for blood vessels. YES, I know that I have deep blood vessels from previous blood sampling in Sweden. At the blood donor center in Sweden, three or four people looked and felt for blood vessels when I was there the first time. The nurse gave up on taking the blood sample in either arm nook and switched to my hand back instead. The nurse quickly washed with a cotton bud soaked in disinfectant, brought out a new sterile syringe with a needle and the sample could be taken without a problem.

I’m not sure if they take samples from the hand back in Sweden, not without trying in the arm nook at least. I got a cotton bud with tape over needles entry point. Again we waited about 10 minutes and then I got the blood test results in my hand.

When all the examinations were done, we went back to the gastro-physician again. The doctor said everything was normal but chose to administer non-prescription drugs to help with my stomach.

I am very skeptical of these drugs and to educate myself I’ve read both the package leaflets and on FASS once I came back home from the visit.

To summarize, this has been an interesting experience and I am extremely grateful for all the help I received during the visit. Now I keep my thumbs up that my health will get better in the next few days. I want to be able to go back to practice next week.

My experience from "the other side" // Matilda